Inlägg från 2018

13 augusti, 2018
Mer Valis samt Justice League vol. 3: Throne of Atlantis

I mars utlovade jag mer poster om boken ”Valis” av Philip K. Dick. Faktum är dock att jag tappade sugen efter kapitel 3. Jag kom fram till att Dick:s filosofi är en slags Platon på steroider, ni vet det där med sinnevärlden och den renare idévärlden. Enligt det sättet att se på verkligheten (och det stämmer väl med gnosticismen om jag fattat saken rätt) blir allt en konspiration. Det är ju i och för sig en intressant utgångspunkt men det påminner lite för mycket om det rådande politiska klimatet med de populistiska partierna och deras kamp om tolkningen av verkligheten för att det ska kännas särskilt kul. Boken är visserligen fiktion men ligger ändå verkligen nära PKD:s eget liv. Jag kanske plockar upp den igen när jag är på det humöret, efter valet t.ex.

Jag har också läst seriealbumet ”Justice League vol. 3: Throne of Atlantis”. Jag gillar Batman1 och menageriet av superskurkar runt honom och eftersom Batman är med i Justice League blev jag nyfiken. Det här albumet är lite spretigt, det börjar med att Justice League försöker få fatt i en tidigare medarbetare som blivit besatt av en afrikansk gudom och blivit till ”skurken” Chetah. Efter diverse fightande i djungeln försvinner dock Chetah ut i kulisserna och en annan story tar vid. Någon får ett amerikanskt hangarfartyg att avlossa kryssningsmissiler mot Aquamans tidigare hemvist Atlantis nere på havsbotten. Syftet med detta är att Atlantis och världen på land ska ryka ihop och starta ett krig med varandra. Så sker också och atlantiderna anförs av Aquamans halvbror som också är regerande kung över denna undervattensvärld.

Teckningarna är mycket bra men manuset imponerar inte på mig. Det känns som det bryter ut en fight på minst varannan sida och det får storyn att kännas allmänt fattig och utsmetad över för stor yta. Nej, det här får mig inte att längta efter mer tyvärr.

1 Fotnot: Har slutat använda den K-märkta benämningen ”Läderlappen”. Ingen under 40 förstår vad man menar :-)

20 maj, 2018
Angående så kallade ”skitjobb”

I den här phloggen pendlar vi (jag och min tarmflora) mellan högt och lågt. Därför kan jag inte låta bli att reflektera över att när man har ett så kallat serviceyrke (bibliotekarie) så ställs man ibland inför en del aviga personer som är missnöjda med servicen av olika anledningar. Hittills har dock ingen (vad jag vet) kastat fysiskt bajs på oss vilket uppenbarligen har hänt nyligen på ett matställe i Kanada.

En kvinna blir så arg när hon nekas att använda toaletten att hon drar ner brallorna och skiter på golvet varefter hon kastar resultatet på personalen. Övervakningsbilder på hela härligheten finns tillgängliga via länken nedan. Behöver jag säga att de inte är ”safe for work” eller någon annanstans heller för den delen?

Jag lockades ett tag att posta denna fundering på sociala medier men kom på bättre tankar. Jag vill inte veta vad Facebook vill visa för reklam i anslutning till detta.

Relaterad länk: https://theconcourse.deadspin.com/woman-furiously-shits-on-floor-of-tim-hortons-throws-i-1826082960

7 april, 2018
En musketör i vardande

Lördag morgon innan jobbet (på iblioteket, där vi lånar ut bläckfiskar) står jag på övervåningen och hör den lille rusa runt, runt där nere och hojta ”en garde!”. Bristen på musketörer torde vara avhjälpt inom några år.

25 mars, 2018
Valis kapitel 1 och 2

Jag har just börjat läsa ”Valis” av Philip K Dick som har kommit i (tydligen den första svenska) översättning av Andreas Vesterlund på Bakhåll förlag förra året. Jag ska här inte presentera författaren närmare utan hänvisar till andra källor som kan göra det mycket bättre än jag kan göra på några få rader. Boken är delvis självbiografisk och bygger på en händelse från i mars 1974 (två månader innan jag föddes för övrigt) när Dick fick en sändning värktabletter levererade till sin dörr av ett kvinnligt apoteksbud. Solen reflekterade sig i hennes halssmycke vilket gav Dick en kraftig andlig upplevelse. I hans fall kan man nog tala om gnosis men begrepp som zen kan kanske också passa in (min tolkning). Dick kom att spendera mycket tid till att skriva om händelsen och de insikter han fick genom den och detta ligger till grund för hans omfattande ”Exegesis” och i skönlitterär form ”Valis”.

Bokens spridning på svenska har finansierats av Statens Kulturråd vilket får anses lovvärt, annars brukar de få mycket kritik av människor i min närhet för deras storstadsfixering vid utdelning av stipendier. Nog om detta, boken är intressant för mig personligen på grund av diverse psykologiska svårigheter jag genomgår just nu. Därför ska jag här kommentera de två första kapitlen här utan att gå alltför djupt in i dess filosofiska/religiösa påståenden och frågeställningar. Funderingar kring dem håller jag för mig själv tills jag har tänkt klart kring dem. Istället ska jag begränsa mig till att notera några ”festliga” detaljer jag la märke till under läsning av framför allt kapitel 2. Jag hoppas komma tillbaka ”Valis” och dess övriga kapitel i framtida inlägg.

Kapitel 1 börjar med att berätta om Horselover Fat (ett anagram för PKD själv har jag läst, ”dick” är tyska för ”fet”) och hans självmordsbenägna vän Gloria. Berättarjaget (som ju är Dick) har intressanta kommentarer kring Horselover (som ju också är Dick) och bryter på så vis genom fjärde väggen (kolla upp det om det är obekant). Ytterst zen.

Kapitel 2 har flera märkvärda citat. På sidan 21: ”Fat utvecklade senare en teori om att universum är uppbyggt av information.” Det känns igen från transhumanistiska tankegångar av senare datum. Om de fått det från Dick låter jag vara osagt men det är inte omöjligt. Det finns många djupingar i det lägret. ”Han började skriva dagbok /…/ den rubbade personens ljusskygga sysselsättning.” En blog (eller phlog eller vad man nu vill kalla det) är ju en slags dagbok. Men då den läggs upp för allmän beskådan är den knappast ljusskygg. Eller i praktiken kanske den blir det om ingen läser den? Vidare på sidan 24: ”… - i detta fall en trängd hjärnas försök att skapa mening i det obegripliga.” Hur ofta grubblar man inte alldeles för mycket över det som antingen inte går att begripa, t.ex. hur andra tänker om de inte berättar det, eller över händelser som står utanför ens egen kontroll? Låt oss läsa vidare; på sidan 27: ”Tre felinformerade personer som inte kunde komma överens.” Citatet stämmer in på så många samtal och situationer i verkliga livet att jag inte behöver precisera dem närmare. Det sammanfattar helt enkelt världen 2018.

Jag väntar med stort intresse på att läsa fortsättningen.

7 februari, 2018
Terminator (4) Salvation

Nu har jag sett den fjärde delen i Terminator-serien med undertiteln Salvation från 2009. När filmserier kommer upp i sin fjärde del har man rätt att inte ha så höga förväntningar men jag blev lite positivt överraskad i alla fall. Filmen är fullständigt Arnold-fri men jag vill tro att det är till dess fördel. Med det här manuset hade man nog somnat om herr Schwarzenegger hade haltat runt och deklamerat ”I’ll be back”.

Filmen gjorde mig först förvirrad eftersom Christian Bales och Sam Worthingtons karaktärer ser så lika ut att jag först trodde att det var samma person. Den villfarelsen släpper dock efter en stund. Domedagen har inträffat och resterna av (den amerikanska) mänskligheten fightas mot Skynet i ett rätt välgjort ruinlandskap. Helena Bonham Carter som spelar Bellatrix Lestrange i Harry Potter har en liten men viktig roll, festligt.

Det som överraskar är en liten twist på slutet som jag inte ska spoila här men som får mig att tänka på Philip K. Dick och filmen ”Screamers” som bygger på en av hans noveller. PKD-känsla är alltid positivt så tummen upp för det! Allt som allt är det här inte den bästa film jag sett men inte den sämsta heller. Skulle vilja utnämna den till mer intressant än del tre i serien faktiskt.